bipens

Nala - en guldhamster, då bodde vi i en liten lägenhet. Jag var inte alls gammal när jag fick henne. Japp, jag fick henne. Av min dagisfröken! Min lillebror var jätterädd för henne kommer jag ihåg. Minns väl inte så mycket mer än att vi brukade låta henne springa i soffan. Och att vi begravde henne i en liten skogsdunge, mellan där vi bodde då och där vi bor nu faktiskt.

Alfred, Alfina och (Alex?) - Det var dem vandrande pinnarna som blev störst av dem vi hade. Alfred var den första vandrande pinnen vi fick. Dem förökar sig ju sjukt mkt, miljontals ägg. Kommer ihåg att jag gav bort massor till klasskamrater. Skitglada blev dem. Vandrande pinnen fick vi också av någon, tror att det var Maries mamma. Nåväl, man kunde väl inte göra så mycket med dem, lite roliga att titta på dock.

Mimmi - En grå/vit dvärghamster. Hade henne samtidigt som vandrande pinnarna. Minns inte riktigt hur eller varför vi skaffade henne. Kommer bara ihåg att hon klättrade i gallertaket jämt, precis som en papegoja. Passande eftersom vi använde Nalas gamla fågelbur åt henne som vi hade fått med. Kommer ihåg hur ledsen jag blev när hon dog. Var väl inte så gammal då heller. Mamma sa att hon hade hittat henne intrasslad i tyget som hon hade inne i sitt lilla hus.. Så hon hade lyckats strypa sig själv. Glad att jag inte var den som såg det!

Hampus - Hampus är en dvärgkanin, lite orangebrun till färgen. Fast nån dvärg var han inte.. Skitstor. Kommer ihåg hur bra han "lyssnade" också, man kunde få honom att komma till en och man kunde få honom att hoppa upp på saker o sådant kul bara genom att säga att han skulle det. Fick honom i födelsedagspresent någon gång. Måste varit i femman/sexan nån gång.. Hade honom både ute och inne, mest inne. Man fick vara väldigt noga med lås på hans bur, för den öppnade han hur lätt som helst annars och smet ut. Räckte inte med sånna där ståltrådar man kan samla ihop sladdar med heller, dem knipsa han av så var han ute ur buren i alla fall! Han försvann dock en dag när han fick vara ute i sin bur, vi misstänker att nått rovdjur tog honom för buren var helt söndersliten.. Vi letade i vilket fall som helst i området och satte upp lappar, bara för säkerhets skull. Ush vad hemskt det var.. Haha, att en kanin kunde betyda så mkt... Men han var ju som en hund för mig tyckte jag då..

Rasmus och Sötnos - Två dvärghamstrar, ganska bitska av sig. Gillade dem aldrig riktigt ordentligt, fick dem av nån min farbror kände. Men hade dem inte så länge heller, när hampus fick nån hudsjukdom så avlivades dem för smittrisken.

Anton - Mormor och morfars hund, fanns dock bara i min barndom. Men en mycket viktig hund i mitt liv. Han skulle ligga och sova bredvid mig och jag älskade att titta på när dem friserade honom och tyckte om att gå ut och gå tillsammans med dem. Han var en Bichon Frisé, mycket tillgiven och snäll. Dock inte en hundras jag skulle vilja ha.

Sen har mormor och morfar haft en till bf "yatsi". Min farmor har haft två katter "tiiti och lytii" hon har även haft en schäfer "rex". Min morfar har en schitsu (stavning?) som heter "Nemo". Och farfar en Papillon som heter "Igor". Min mormor kände en dam med många katter när jag var liten också, innekatter med sånt där intryckt ansikte. Där hälsade vi på ofta.. Nån jag har missat? förmodligen!