Just nu kommer vi dock inte börja med det, för vi tränar på en himla massa just nu. Fotgåendet fortsätter att fungera suveränt! krypandet har hon tappat lite på men det är ju inte något viktigt utan mer en rolig grej så det gör inte så mycket enligt mig. Vi fortsätter på som vanligt helt enkelt. Ligg, Sitt, Tass och Hej kan hon genom bara ord kommando nu. Så härligt :)

Och Leka i vattnet är det bästa som finns tycker Vera!

- Jag har ett hål vid svalget (om det kan kallas så?) från en operation jag gjorde för 4 år sedan som gick fel.

- Jag är duktig på språk och kan några olika väldigt bra, men jag tycker att det är jättejobbigt att prata på ett annat språk. Vilket jag själv tycker är synd. För språk är kul.

- När jag känner att jag har rätt kan jag inte sluta tänka på det först jag har bevisat för den som tycker att jag har fel att jag faktiskt har rätt. Otroligt irriterande.

- Jag har precis kommit över min fobi mot fästingar!

- Klarar inte av att bada där jag har sett eller tror att det finns blodiglar. Som nu är min största fobi.

Men först ska jag plugga. Juridik. Hmm..... Men ha det bra sålänge!

Idag sitter jag och funderar mycket, om många olika saker.. Hundar, Tillit, Konst, Animeringar, Shopping, Fest, Bio, Dejting, Vänner, Kärlek, Pengar, Aktiviteter... Ja det känns som att jag tänker på allt på en och samma gång. Vet inte om jag är glad eller ledsen heller. En väldigt blandad dag med andra ord.

så här långt skrev jag på fejjan:

Har många funderingar idag... måste man säga "jag lovar" för att man ska ha lovat något? Jag tycker inte det, säger man något så får man väl hålla det om det inte är så att det absolut inte går? Hur ska man annars kunna lita på folk? Känns som många slänger ur sig saker utan att tänka sig för eller bara glömmer bort det dem har sagt. Ska man någonsin ta ord på allvar, eller betyder inget något längre?

Funderar över om det är mig det är fel på? Men det måste väl finnas fler som blir besvikna när någon säger nått dem egentligen inte menar på riktigt? Nu är det här ett exempel, men jag har ändå vart med om det ett par gånger förut. person nr1 snackar med person nr2 men nr1 blir upptagen och säger att den ringer upp senare på dagen. nr1 ringer aldrig upp senare för den har glömt det. (kanske inte är så allvarligt, men man blir ju ändå lite irriterad på att personen som sa att den skulle ringa upp aldrig gjorde det)

Nala - en guldhamster, då bodde vi i en liten lägenhet. Jag var inte alls gammal när jag fick henne. Japp, jag fick henne. Av min dagisfröken! Min lillebror var jätterädd för henne kommer jag ihåg. Minns väl inte så mycket mer än att vi brukade låta henne springa i soffan. Och att vi begravde henne i en liten skogsdunge, mellan där vi bodde då och där vi bor nu faktiskt.

Alfred, Alfina och (Alex?) - Det var dem vandrande pinnarna som blev störst av dem vi hade. Alfred var den första vandrande pinnen vi fick. Dem förökar sig ju sjukt mkt, miljontals ägg. Kommer ihåg att jag gav bort massor till klasskamrater. Skitglada blev dem. Vandrande pinnen fick vi också av någon, tror att det var Maries mamma. Nåväl, man kunde väl inte göra så mycket med dem, lite roliga att titta på dock.

Mimmi - En grå/vit dvärghamster. Hade henne samtidigt som vandrande pinnarna. Minns inte riktigt hur eller varför vi skaffade henne. Kommer bara ihåg att hon klättrade i gallertaket jämt, precis som en papegoja. Passande eftersom vi använde Nalas gamla fågelbur åt henne som vi hade fått med. Kommer ihåg hur ledsen jag blev när hon dog. Var väl inte så gammal då heller. Mamma sa att hon hade hittat henne intrasslad i tyget som hon hade inne i sitt lilla hus.. Så hon hade lyckats strypa sig själv. Glad att jag inte var den som såg det!

Hampus - Hampus är en dvärgkanin, lite orangebrun till färgen. Fast nån dvärg var han inte.. Skitstor. Kommer ihåg hur bra han "lyssnade" också, man kunde få honom att komma till en och man kunde få honom att hoppa upp på saker o sådant kul bara genom att säga att han skulle det. Fick honom i födelsedagspresent någon gång. Måste varit i femman/sexan nån gång.. Hade honom både ute och inne, mest inne. Man fick vara väldigt noga med lås på hans bur, för den öppnade han hur lätt som helst annars och smet ut. Räckte inte med sånna där ståltrådar man kan samla ihop sladdar med heller, dem knipsa han av så var han ute ur buren i alla fall! Han försvann dock en dag när han fick vara ute i sin bur, vi misstänker att nått rovdjur tog honom för buren var helt söndersliten.. Vi letade i vilket fall som helst i området och satte upp lappar, bara för säkerhets skull. Ush vad hemskt det var.. Haha, att en kanin kunde betyda så mkt... Men han var ju som en hund för mig tyckte jag då..

Rasmus och Sötnos - Två dvärghamstrar, ganska bitska av sig. Gillade dem aldrig riktigt ordentligt, fick dem av nån min farbror kände. Men hade dem inte så länge heller, när hampus fick nån hudsjukdom så avlivades dem för smittrisken.

Anton - Mormor och morfars hund, fanns dock bara i min barndom. Men en mycket viktig hund i mitt liv. Han skulle ligga och sova bredvid mig och jag älskade att titta på när dem friserade honom och tyckte om att gå ut och gå tillsammans med dem. Han var en Bichon Frisé, mycket tillgiven och snäll. Dock inte en hundras jag skulle vilja ha.

Sen har mormor och morfar haft en till bf "yatsi". Min farmor har haft två katter "tiiti och lytii" hon har även haft en schäfer "rex". Min morfar har en schitsu (stavning?) som heter "Nemo". Och farfar en Papillon som heter "Igor". Min mormor kände en dam med många katter när jag var liten också, innekatter med sånt där intryckt ansikte. Där hälsade vi på ofta.. Nån jag har missat? förmodligen!

Kommer ihåg många saker från när han var liten, så söt och oskyldig.. Eller oskyldig? Han slet upp tapeten hemma hos oss :P Men det tog ett tag innan han började skälla och hålla på. Ska man slänga in en bild från när han är liten eller vuxen?

Fick bli en bild på Oliver (till höger) och Nemo (till vänster). Träffade faktiskt på Nemo idag, han har blivit stooor.. Och skällig :P

Historik

Samerna har länge använt hundar till att valla och vakta renarna. Från dessa hundar fastställde den finska kennelklubben den lapska vallhundens första rasstandard 1945. Namnet ändrades till lapphund 1967. Rastypen utkristalliserades under 1970-talet och standarden har modifierats flera gånger. Namnet ändrades till finsk lapphund 1993. Rasen har stabiliserats snabbt och numera är den mycket populär främst som familje- och sällskapshund i hela Finland.

Användningsområde

Den finska lapphunden är en mycket bra allroundhund som lämpar sig utmärkt till agility, i lydnadsringarna, i spårskogen, som vallhund, räddningshund och även som eftersökshund samt jakthund främst på fågel och älg. I slutet av 90-talet tog en finsk lapphund en silvermedalj i räddnings-VM. I Finland har även finsk lapphund placerat sig på prispallen i Finska mästerskapen inom lydnad och agility. Det är en mycket trevlig sällskaps- och familjehund som är mycket barnvänlig och social men den måste aktiveras för att må bra.

Hälsa

Rasen har inga kända större problem med den fysiska hälsan. Höftledsdysplasi (HD) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

Eftersom rasen främst har använts till att samla ihop och hålla kvar renhjorden på betesplatsen är kravet stabil mentalitet. Den måste vara modig, vaken och alert så att den reagerar på renarnas framfart men samtidigt måste hunden vara lugn och trygg så att den inte skingrar hjorden. Det är de här egenskaperna som gör den till en populär sällskaps- och familjehund. Den finska lapphunden är social och öppen, lättlärd och arbetsvillig. Det är en uthållig, vänlig samt tillgiven hund, som i dag är känd just för sin ödmjukhet och sitt mod.

Storlek och utseende

En finsk lapphund är en kraftigt byggd hund i förhållanden till sin storlek och något längre än hög. Pälsen är riklig, speciellt hanhundar har en tydlig krage. Det långa täckhåret är strävt och den har en tät underull. Den har ett mjukt och vänligt uttryck. Alla färger finns och grundfärgen dominerar. Mankhöjd för hanar är 49 cm och tikar 44 cm.

Pälsvård

Eftersom täckhåren är grova så trillar smutsen av lätt och den blir inte blöt inpå huden. Borsta hunden lite då och då, speciellt vid fällning, vilket de gör rikligt två gånger per år. Annars håller pälsen sig fin utan en massa pälsvård. Bada endast när det behövs. De ska inte badas för ofta då blir pälsen för mjuk.

Övrigt

Finsk lapphund är den perfekta hunden för dig som vill ha en aktiv och arbetsvillig kamrat och familjemedlem. Den är vaken och intelligent, har god hälsa och älskar att få vara med sin flock. Den kan ge ifrån sig en rad olika ljud. Den trivs bäst i ett aktivt hem.

Hon är en väldigt god lyssnare, utom när det gäller hennes namn.. Måste få in kontakten där, verkar va krångligt av nån anledning. Borde vara världens enklaste! Ska i höst börja med lite kurser och påbörja agility träningen.

Pluggar för tillfället ett naturvetenskapligt basår för att sedan studera vidare som ingenjör. Har ett stort djurintresse, men förutom det så umgås jag gärna med vänner och pojkvännen såklart. Dessutom har jag ett lika stort konstintresse (eller vad man nu ska kalla det, älskar att måla och rita) som intresset för djur. Funderar på att gå tillbaka till mitt intresse av att måla och rita djur också, det var jag duktig på när jag var yngre men sen avtog det och jag började teckna mer och mer människor. Vi får se :) Har all tid i världen på mig och ser det bara som en hobby.

Måste bli klar!

På det ska man sitta och plugga hela dagen bara för att man inte har kunnat få hem boken innan. KUL.

Nja inte så kul... Men vad ska man göra? bara gilla läget typ..